KLARA Nya Gymnasium!

Det slog ner som en bomb bland eleverna, KLARA Nya Gymnasium. Klart att jag förstår att ni undrar och klart att jag förstår att ni tycker det verkar knäppt att byta namn men det finns en tanke bakom bytet.

Skolan ska vara, och jag hävdar att KLARA Nya Gymnasium är, en kreativ arbetsplats. Du har sökt dig till oss för att få den för dig bästa tänkbara utbildningen. För att leverera det måste skolan vara föränderlig. Den måste förnya sin teknikpark och ligga med i tiden. Lärarna måste ha fortbildning eftersom det gäller att hänga med på det nya inom såväl undervisningsämnena som de pedagogiska områdena. Investeringar i den inre skolmiljön måste göras (kafét är en sån) Gamla InfoKompGymnasiet har förändrats oerhört mycket de senaste åren. Så mycket att det helt enkelt är nödvändigt att byta namn. Vi måste heta det som vi vill förknippas med och vi vill förknippas med framgång, utveckling och flexibilitet. Därför KLARA Nya Gymnasium. KLARA står för att klara av sina studier, att bli redo för framtiden. KLARA är också synonymt med att genomföra, utreda och prestera, ord som direkt knyter an till det vi alla måste göra skolan.

Sen har KLARA också en annan betydelse; Ljusa, molnfria och färdiga. När du lämnar KLARA Nya Gymnasium då vill jag att du ska känna dig redo för livet. Du ska gå mot ljusa tider, molnfria dagar och med ett slutbetyg som visar att du klarat av skolan!

På måndag den 29/9 har vi invigningsfest av KLARA Nya Gymnasium. Då blir det invigning med skål i bubbel, disco med DJ Rille, kareoke, mingel och snacks, sång och musik med vår egen rockstar Johan (kanske blir Giancarlo också med på ett hörn). Det blir FEST!!!!

utveckling, en ledstjärna!

Det måste hela tiden hända saker i livet. Det krävs utmaningar. Att vara rektor för en gymnasieskola är en av de mest prestigefyllda utmaningarna man kan stå inför. Så tänkte jag när jag erbjöds tjänsten som rektor för Infokomp i Malmö. Nu är jag mitt i denna utmaning och det bästa med den är att den fortsätter. Ja, den forstätter vara en utmaning alltså.

Mycket har utvecklats på skolan de senaste två åren. Idag har vi en modern datapark, fräscha lokaler och en arbetsmiljö som är fantastisk. Fokus på trivsel, för det optimerar lärandet.

Nu ska vi mot nya utmaningar…. vi får väl se vad det kan blir =))

det var ett tag sedan…

… bloggade sist. Ibland är det så himla svårt att få tiden att räcka till, hur gärna jag än vill. Det har hänt massor av grejer på sistone. Dels har fröken Jenny Mårtensson blivit FRU Jenny Pariola! Jag var med på vigselakten i kyrkan och den var högtidlig, vacker och alldeles underbar. Jag var så rörd att tårarna rann. Märkligt att man ska behöva gråta på bröllop, men så är det för mig.

Resan till bröllopet var en historia i sig. Jag hittar inte så bra på den skånska landsbygden och vigseln skulle vara i Maglarps gamla kyrka. Utrustad med GPS och en utskrift ifrån hitta.se så borde det inte var så svårt tänkte jag. En timme innan utsatt tid gav jag mig i väg från Bröddarp med siktet på Maglarps kyrka. Det gick inte att slå in adressen ”Västra Tönnarpsvägen” på GPSen så jag åkte efter utdraget från ”hitta” och genom att knappa in de deladresser som fanns angivna där. Jag åkte och åkte och åkte… men kom ju till slut till adressen ”Västra Tönnarpsvägen” som inte GPSen tog. Jag försökte orientera mig efter kartan men det var vägar och byar överallt som inte fanns med på min karta. Tiden rusade på, nu var det bara 15 minuter kvar tills det skulle börja. Jag tänkte att jag måste stanna och fråga nån om vägen. Spanade in en joggare och stoppade honom. Mellan frustande andetag försökte han förklara för mig vad han trodde var Maglarps kyrka och vart den låg… på danska… alltså, tänk er, en norrlänning, vilse på skåneslätten, stressad, stoppar dansk joggare och försöker förstå vad han säger…

Efter många frågor och mycket gestikulerande hade jag ungefär klart för mig vart jag skulle åka. Iväg med en rivstart mot kyrkan! Men, det var fel kyrka, eller rättare sagt, det var inte ens en kyrka! Han hade visat mig vägen mot Maglarps kyrka som inte finns längre, den är riven (nåt Jenny förklarade för mig långt senare). Redan nu började tårarna på att bränna, inte av rörelse utan av frustration och ilska. F_n ska det vara så svårt att hitta rätt =( I ren frustration ringer jag hem till Bengt??!  Och vad skulle han kunna göra? Ingenting naturlkigtvis, men jag behövde MORALISKT STÖD! Bedrövad förklarade jag min situation och att jag tänkte komma hem, utan att ha bevistat nåt bröllop. Sammanbitet lägger jag på luren, vänder bilen och får då se skylten jag letat, MAGLARP. Nu måste jag fasiken vara nära! Och mycket riktigt, låååååååååångt där ute på åkern ser jag kyrkan. Nu är klockan 16.30, det börjar nu!! Jag gasar på, sladdar in på parkeringen, rusar ut ur bilen och springer mot ingången, hämtar andan, gläntar på dörren och hör precis slutackordet på bröllopsmarschen. Försiktigt, försiktigt smyger jag mig in. Konstaterar att kyrkan är fylld till sista plats. Shit, vart ska jag ta vägen?? Jo, men där på bakersta bänken, längst in, finns faktiskt utrymme för en rumpa till. Generat öppnar jag dörren till bänkraden, får några irriterade blickar, men de reser sig lydigt och jag kan äntligen klämma mig ner i bänken för att njuta av resten av föreställnigen.

Ja, sen har det naturligtvis hänt en massa saker på skolan, återkommer till det en annan gång. Det är fortfarande en del elever som byter program och skola, men det har helt klart lugnat ner sig. Jag är så imponerad av hur väl allt flyter på. Alla nya ettor verkar ha funnit sig till rätta. Innan man vet ordet av så är det jul!

Tankar mitt i vardagen

Så här långt i veckan har både Jenny och Mona varit sjuka. På ett sätt är det inte roligt när en lärare blir sjuk. Lektioner måste ställas in och det blir liksom lite oroligt i elevleden… Men på ett sätt är det roligt, för då får jag gå in och undervisa! Det är så fantastiskt att få möta en klass, diskutera, handleda och munhuggas lite. Det brukar bli lite av både och faktiskt. Jag gillar att provcera och försöka få eleverna att tänka till. Åsså gillar jag ordning och reda. T ex att det bara en i taget som pratar, alla lyssnar till denne enda personen. Att man respekterar andras åsikter och att det inte handlar om att vinna en diskussion. Det är okey att ha olika åsikter i en fråga.

I går var jag i kaféet i några timmar medan Tommy var och handlade. Det är ett helt annat sätt att möta eleverna på än i klassrummet eller på mitt kontor. Mera avspännt och jämlikt på något sätt. Om det är nåt jag gillar så är det att lyssna på vad ungdomarna har att säga. De tycker en förfärlig massa saker och det mesta är bra och genomtänkt. Vi pratar ibland om åldersdiskriminering och med det menar vi oftast (iallafall har jag uppfattat det så) att det är de äldre som blir diskriminerade. Är man 50+ så är man för gammal för arbetsmarknaden tex. Men det pågår en minst lika stor diskriminering av ungdomar. De blir inte lyssnade på och deras åsikter tas inte på allvar just för att de är unga. För mig som jobbar med ungdomar hela dagarna är det en självklarhet att lyssna och respektera dem för deras åsikter och tankar. Få människor har lärt mig så mycket som eleverna på den här skolan gjort. Här är världen samlad i ett slags koncentrat på 220 elever och alla bär på olika livserfarenheter. Dessa erfarenheter får jag ta del av, när jag vill, bara jag ger mig tid att lyssna!

I morgon är det torsdag och arbetspass. Det blir lite speciellt i morgon för Tommy vill träffa alla elever i Kivik. Ettor först kl 9 sen tvåorna kl 10 och sist treorna kl 11. Dessutom kommer Emma Leijsne från Sydsvenskan hit för att ha workshop med vår tidningsredaktion. I övrigt kör vi arbetspass som vanligt.

Efter första veckan!

Första veckan har gått och den har gått fort som attan. Jag minns förra året, den kändes som kaos. Det har den inte gjort i år. Allt har flutit på hur fint som helst. De allra flesta eleverna som har sökt InfoKompGymnasiet har börjat. Ytterligare några som inte var med på listorna från början har kommit till, VÄLKOMNA !! Några har bytt till andra skolor, synd att ni inte gav InfoKompGymnasiet en chans. Men så är det, en del kommer till, andra försvinner. Och, det är viktigt att man trivs med sitt gymnasieval. För ska man kunna ge sitt yttersta i tre år, ja då vill det till att man trivs.

Resan till Kullaberg med ettorna var jättetrevlig. Endast fyra elever och två lärare gick vilse! Inte alls så farligt faktiskt. Proven som ska ligga till grund för spåren är skrivna och rättade  så i morgon får alla ettor veta vilket spår de ska gå i. Det är liksom i morgon det börjar på allvar. Då är det schemat som gäller, språken kommer igång och fiket öppnar!! Gissa om Tommy har laddat. Ifredags jobbade han hela eftermiddagen med att fixa i kaféet. När jag gick hem vid 19-tiden var han fortfarande kvar.

OS och sånt

Nu har OS hållit på i några dagar och framgångarna har väl inte riktigt velat infinna sig. De svenske har ju sån himla otur. Är det inte skador eller dålig form så är det tokiga domslut, trassel med dräkten eller felsteg i starten. Det är inte så att jag raljerar över dessa uteblivna framgångar, absolut inte; jag lider med de stackars idrottarna! Det måste vara fasansfullt att efter år av träning av olika anledningar inte kunna prestera på topp när det som mest behövs.

Ungefär samtidigt med att OS drog igång drog också skolan igång. Äntligen. Som jag har längtat efter detta. Tack och lov har starten för Infokomp gått avsevärt mycket bättre än OS. Vi har många som sökt våra program vilket är så himla kul. Skolan är åter fylld av glada och trevliga ungdomar med förväntningar och förhoppningar om såväl skolan som livet i största allmänhet.

Jag hoppas ni alla vet vad ni givit er in på för Infokompgymnasiet ställer stora krav på sina elever! Gymnasiet är på allvar. Här går det inte längre att ”leka skola”. Hårt och målmedvetet arbete är ett måste på gymnasiet. Precis som inom idrotten. Ingen blir olympisk guldmedaljör utan att ha tränat i massor! Och jag lovar var och en av er, att om ni ger skolan den tid som den kräver, dvs ni går på era lektioner, gör det ni ska på dem, då kommer ni att bli rika!  Kunskap är rikedom och den kan ta dig hur långt som helst. Om du ställer upp med din insats, då lovar jag att vi på Infokompgymnasiet ska coacha dig och ge dig den bästa tänkbara utbildningen.

vi kraftsamlar!

Nu är det bara några få dagar kvar till skolstarten och vi kraftsamlar här på InfoKompGymnasiet. Det är en massa saker att tänka på. Osökt kommer jag att tänka på hur det var förra året. Då var det mitt första år som rektor här i Malmö. Allt som är första gången är nytt och ovant och det tenderar att kännas svårt. Så var höststarten förra året. Jag hade fjärilar i magen hela sommaren. Försökte tänka ut innan vad det var jag inte hade tänkt på. Det gick inte så bra… Det var en massa saker som inte funkade till att börja med. Elevskåpen var inte på plats. Hur kul är det när 200 förväntasfulla elever anländer till skolan och finner att de skåp de hade året innan är körda till tippen och inga nya finns att lägga saker i… Matkorten var ett gissel. Ettorna hade inga kort till att börja med utan hade rikskuponger. Vilket strul det var med att kvittera ut dessa kuponger. Och inte visste vi om de gick till skollunch heller…

Nu är det inte första året, vilket innebär att jag absolut inte kan skylla på det om det är nåt som inte funkar som det ska på måndag. Dock har jag en helt annan magkänsla detta år. Utmaningen är lika stor liksom spänningen, men fjärilarna finns inte där. Istället finns där massor av förväntan och längtan efter att få ta emot såväl gamla som nya elever. Det är en sån oerhörd rikedom att få umgås med ungdomar hela dagarna. Jag kan inte riktigt beskriva det men naturligheten, spontaniteten och det oslipade är så skönt.

En nyhet för i år är maten. All mat kommer att inmundigas på Dagens Goda! Jag vet att många kommer att tycka att det är en försämring mot tidigare, men jag ser det som en förbättring. Varför? Därför att de har bra och hälsosam mat. Det finns flera rätter att välja på, alltid två ”dagens rätt”,  massor av grönsaker, grillrätter, bakad potatis, paj, för att nämna något. Det som jag tycker är det allra bästa med stället är just att de serverar nyttig mat. Jag är övertygad om att man presterar bättre efter att ha ätit kött, sås och potatis och till det en rejäl tallrik grönsaker, mot när lunchen består av en hamburgare med pommes. Jag tycker att det är mitt ansvar att se till att alla elever har tillgång till näringsriktig och god mat varje dag, därför är Dagens Goda ett mycket bra val. Dessutom är de som jobbar där urtrevliga!!

back to business

Sommarlovet lider mot sitt slut, bara en ynka vecka kvar! Härligt tycker jag för nu längtar jag efter elever till skolan. Det finns inget ödsligare än en skola utan elever. Klassrummen ekar tomt emot en när man entrar dem, det känns så ödsligt.

Helt tomt har det dock inte varit, lärarna och jag har jobbat en par veckor nu. Under den tiden har vi fixat och grejat här på skolan för att göra den redo inför skolstarten. Det är med spänd förväntan jag ser fram emot måndagen den 18 augusti. Det ska bli så roligt att träffa alla er som redan gjort 1-2 år här och höra vad in haft för er under sommaren. Sen är det ju alltid nåt visst att ta emot alla nya elever. Jag funderar mycket på hurdana ni är, vad ni har för förväntningar på er skola och utbildning, vad ni kommer att tycka om lärarna, skolan, mig…?? Själv är jag omåttligt stolt över alla som jobbar här; lärare, skolsköterska, elevsamordnare-skolcoach.. Vilket engagemang, vilken glöd och lust att dela med sig av erfarenheter och kunskap de har. Varje dag möter de sina elever med entusiasm och en oförtruten vilja att skapa ett gott lärandeklimat för att var och en ska trivas och därmed lära sig en massa saker.

InfoKompGymnasiet är en skola i förändring. Det borde alla skolor vara. Att förändra innebär att gå framåt, sträva mot nya mål, ge sig in på nya marker. Jag älskar sånt! Målet för mig med InfoKompGymnasiet är att det alltid ska vara en skola i förändring. Vi ska våga ge oss ut i det okända, prova nya pedagogiska grepp, släppa taget om det invanda och trygga. Det, kära vänner, är en utmaning större än ni nånsin tror.

Nu är det fredag eftermiddag, en helg väntar. Jag ska hem och fortsätta med projektet ”renovera hus”. Det är också kul. Sen är det bara en arbetsvecka utan elever kvar, sen kommer ni!!!

Skolpolitik

Det pågår rätt många intressanta debatter om skolan just nu. Såg på nyheterna i kväll att den nya tillsynsmyndigheten för skolan ska göra tätare kontroller för att se att arbetet sköts som det ska. Bra tycker jag! Skolan behöver styras upp, betygen ska vara både rättvisa och förtjänta, för att bara nämna nåt. Men om vi ska få rättvisa betyg, satta utifrån uppnådd kunskapsnivå, jag då måste kriterierna bli entydiga och målen glasklara. Inte som nu, med alldeles för mycket utrymme för egna tolkningar och därmed godtycke. Detta är ena sidan av myntet.

Den andra sidan är att vi i skolan måste våga ta debatten ute på skolorna, i lärarrummen. Vi måste diskutera bedömningsgrunder, söka oss fram till vad som är kunskap. Är alla rätt på proven detsamma som MVG eller krävs det nåt mer? Är prov ett bra mått på kunskap? Hur ska vi bedöma insatserna i klassrummen? Här kommer skolans värdegrund in. Kanske borde vi gästa varandras klassrum mera, kanske rent av varandras skolor? Ja, varför inte? Genom att ta del av andras skolkulturer vidgar vi våra egna sinnen och därmed synen på kunskap och lärande. Och ju mer vi kan om varandras sätt att se på kunskap, dvs ju mer vi lär oss av varandra, ju mer kommer också vår syn på bedömning att bli.

 

Så min uppmaning till alla intresserade skolmänniskor är att ni är välkomna till Infokomp till trevliga diskussioner

plats för skratt!

Klockan är strax för fem och jag springer runt på skolan och låser. Ner för trappan (pust) för att låsa elevingången. Där står Miradijeh och Syl och röker.
- Får vi inte komma upp igen, frågar M.
- Nä, svara jag, skolan stänger nu.
-Ok, men Adelina och Besim är kvar där uppe, säger M.
Jag lyssnar inte riktigt, är liksom redan påväg upp för trapporna igen. Jag är rätt trött och vill snabbt hem.

Väl uppe fortsätter jag min låsrunda och ropar i korridoren (för säkerhets skull):
-Hallå, är det nån kvar?
Inget svar, så jag låser den sista dörren, larmar på och går ut.
Nere på parkeringen utanför skolan står Benke och väntar på mig. Det är varmt och klibbigt i bilen och vi vill hem så fort det bara går.

Några hundrar meter från första trafikljuset ringer min telefon, det är från larmtjänst och Sequritas. Shit, inte ett falsklarm till, tänker jag. Vi har haft två bara den senaste helgen. Jag kollar på min man i ögonvrån, han vet vad som väntar och han ser inte glad ut

Alltså, vi vänder. Det är inte lätt att vända i rusningstrafik i Malmö, men tillslut lyckas vi komma runt i en korsning. Flera andra bilister blänger ilsket och det tutas både här och där. Vi tar oss iallafall snabbt tillbaka.

När jag är påväg uppför trapporna får jag ett sms från Elvira. Då börjar det gå upp ett och annat för mig. Kan det vara så att Besim och Adelina är kvar i skolan? Kan det vara så att de satt och arbetade i datasalen och inte hörde när jag ropade hallå?

Jag ringer snabbt upp Elvira som bekräftar mina misstankar. Besim och Adelina är inlåsta i skolan och larmet har gått. Jag springer upp för de sista trapporna och framme vid dörren står de båda och ser både förskrämda och lite skyldiga ut, alltmedan larmet ger ett oherrans oljud ifrån sig.

-Vad är det som händer? skriker A, vad är det för liv??
-Jag larmade på och gick hem. Trodde att skolan var tom, svarar jag, medan jag larmar av med skrattet bubblande inombords. Minerna från de båda ”fångarna” är underbara!
-Vi trodde att det var nån kvar, Kim eller nån, försöker Besim förklara.
-Nä, ingen var kvar, mumlar jag, kom nu så går vi hem

Väl tillbaka i bilen igen berättar jag vad som hade hänt för Benke. Han skrattar inte alls, ser bara trött ut, stackarn. Ja, det är inte första gången han fått sitta emellan för att det varit nåt med skolan. Men det är definitivt första (och sista?) gången jag har låst in eleverna där!