Skolan måste låta eleverna ta ansvar
Den senaste skolforskningen visar att dagens elever trivs bättre i skolan än för 35 år sedan. Baksidan är att skillnaderna mellan eleverna har ökat. Några trivs och befinner sig på toppen medan andra känner att allt är botten. Att utjämna denna skillnad måste skolan ta på sig. Annars kan vi inte uppfylla läroplanens målsättningar. Klarar inte Malmös skolor av sina målsättningar kommer bilden av Malmö som en segregerad stad där våld och rövartag råder att bestå.
Malmö är kanske den stad som mest fått del av mångfaldens välsignelse och förbannelse. Ingen kan förneka att här är det stora skillnader och att den bild som oftast förmedlas är den där ungdomsgäng styr genom hot och våld. Några pratar i termer av utsatthet, offer och tycka synd om. Andra pratar om metalldetektorer och övervakningskameror i skolorna, mindre tolerans och tuffare tag. Medan argumenten för än det ena, än det andra serveras pågår vardagen i Malmös skolor.
Skolan har varit och är en av samhällets mest betydande kraft när det handlar om att skapa möjligheter för barn och ungdomar att bidra till samhällets utveckling. Det låter sig inte göras genom att eleverna gör sina uppgifter, är tysta och lämnar in i tid. Tvärtom. Denna utveckling kräver liv och rörelse, diskussioner, förtroende och ansvar.
Enligt läroplanen ska eleverna ta ansvar. Det är deras skyldighet. En skyldighet motsvaras alltid av en rättighet. I detta fall glöms rättigheten tyvärr ofta bort. Skolan ska bilda och förbereda eleverna för arbetsmarknaden eller vidare studier. I ett vidare perspektiv ska eleverna bli goda och kritiska samhällsmedborgare. Antingen sker det på rektor och lärares villkor eller så sker det på fel sätt.
De elever som är mest framgångsrika är de elever som känner tilltro till sin egen förmåga. Därför är det skolans ansvar att finna och utveckla dessa tusentals och åter tusentals förmågor som dag efter dag finns på landets skolor. Detta kan bara göras genom att eleverna får ansvar och därmed inflytande.
På den skola där jag är rektor finns 210 elever från ett 30-tal länder. Den första utgångspunkten för vårt arbete är att vi ser detta som en tillgång och en utmaning – inte ett problem och en belastning. Den andra utgångspunkten är att alla elever har olika lärstilar. Den tredje utgångspunkten är att lärarens uppgift är att stödja och coacha eleverna istället för att kontrollera och disciplinera eleverna till lydnad och göra dem till illmariga ögontjänare.
Skolans utmaning ligger i att handleda eleverna, ge stöd och feedback. På så sätt är det möjligt att avdramatisera skillnaderna mellan elever och mellan elever och lärare. På så sätt skapas en modern skola.
Jag har med egna ögon kunnat konstatera vilken häpnadsväckande utveckling en elev kan genomgå genom att själva få vara aktiva och skapande. Kalla det elevdemokrati, kalla det vad som helst! I grund och botten handlar det om att skapa en dialog där eleverna får prata till punkt. På så sätt skapas goda relationer på skolan. Goda relationer leder till en bra arbetsmiljö, som ger bättre prestationer.
Detta arbete låter sig inte göras med vackra ord. Skolan måste sätta sig över ideologiska drabbningar på riksplan och skapa de goda exempel som vi så väl behöver. Efter att ha arbetat med mångkulturella grupper i många år ser jag ingen annan väg till förändring än att agera snarare än att retirera.
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
