… bloggade sist. Ibland är det så himla svårt att få tiden att räcka till, hur gärna jag än vill. Det har hänt massor av grejer på sistone. Dels har fröken Jenny Mårtensson blivit FRU Jenny Pariola! Jag var med på vigselakten i kyrkan och den var högtidlig, vacker och alldeles underbar. Jag var så rörd att tårarna rann. Märkligt att man ska behöva gråta på bröllop, men så är det för mig.
Resan till bröllopet var en historia i sig. Jag hittar inte så bra på den skånska landsbygden och vigseln skulle vara i Maglarps gamla kyrka. Utrustad med GPS och en utskrift ifrån hitta.se så borde det inte var så svårt tänkte jag. En timme innan utsatt tid gav jag mig i väg från Bröddarp med siktet på Maglarps kyrka. Det gick inte att slå in adressen ”Västra Tönnarpsvägen” på GPSen så jag åkte efter utdraget från ”hitta” och genom att knappa in de deladresser som fanns angivna där. Jag åkte och åkte och åkte… men kom ju till slut till adressen ”Västra Tönnarpsvägen” som inte GPSen tog. Jag försökte orientera mig efter kartan men det var vägar och byar överallt som inte fanns med på min karta. Tiden rusade på, nu var det bara 15 minuter kvar tills det skulle börja. Jag tänkte att jag måste stanna och fråga nån om vägen. Spanade in en joggare och stoppade honom. Mellan frustande andetag försökte han förklara för mig vad han trodde var Maglarps kyrka och vart den låg… på danska… alltså, tänk er, en norrlänning, vilse på skåneslätten, stressad, stoppar dansk joggare och försöker förstå vad han säger…
Efter många frågor och mycket gestikulerande hade jag ungefär klart för mig vart jag skulle åka. Iväg med en rivstart mot kyrkan! Men, det var fel kyrka, eller rättare sagt, det var inte ens en kyrka! Han hade visat mig vägen mot Maglarps kyrka som inte finns längre, den är riven (nåt Jenny förklarade för mig långt senare). Redan nu började tårarna på att bränna, inte av rörelse utan av frustration och ilska. F_n ska det vara så svårt att hitta rätt =( I ren frustration ringer jag hem till Bengt??! Och vad skulle han kunna göra? Ingenting naturlkigtvis, men jag behövde MORALISKT STÖD! Bedrövad förklarade jag min situation och att jag tänkte komma hem, utan att ha bevistat nåt bröllop. Sammanbitet lägger jag på luren, vänder bilen och får då se skylten jag letat, MAGLARP. Nu måste jag fasiken vara nära! Och mycket riktigt, låååååååååångt där ute på åkern ser jag kyrkan. Nu är klockan 16.30, det börjar nu!! Jag gasar på, sladdar in på parkeringen, rusar ut ur bilen och springer mot ingången, hämtar andan, gläntar på dörren och hör precis slutackordet på bröllopsmarschen. Försiktigt, försiktigt smyger jag mig in. Konstaterar att kyrkan är fylld till sista plats. Shit, vart ska jag ta vägen?? Jo, men där på bakersta bänken, längst in, finns faktiskt utrymme för en rumpa till. Generat öppnar jag dörren till bänkraden, får några irriterade blickar, men de reser sig lydigt och jag kan äntligen klämma mig ner i bänken för att njuta av resten av föreställnigen.
Ja, sen har det naturligtvis hänt en massa saker på skolan, återkommer till det en annan gång. Det är fortfarande en del elever som byter program och skola, men det har helt klart lugnat ner sig. Jag är så imponerad av hur väl allt flyter på. Alla nya ettor verkar ha funnit sig till rätta. Innan man vet ordet av så är det jul!
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
