Dialogdagar

Arbetet pågår för fullt. Här är massor av intressanta människor som delar med sig av sitt livsöde. Det är Invandrade människor, männsikor som suttit i koncentrationsläger, en transsexuell kvinna som lever som man, politiska ungdomsförbund, handikappidrott, Sensus, ungdom mot rasism, filmvisning och så mitt i detta, det goda samtaletoch våra elever! 

Hela tiden pågår en dialog, där var och en får komma till tals, utan att bli emotsagd. Att få kunskap om det som är okänt får rädslor att försvinna. Om vi inte är rädda vågar vi ta kontakt och nya band kan knytas. Ju fler band som knyts desto mindre våld. Mer, mycket mer, av detta borde vi ha i skolan!

underbara mångfald!

Skolan måste låta eleverna ta ansvar

Den senaste skolforskningen visar att dagens elever trivs bättre i skolan än för 35 år sedan. Baksidan är att skillnaderna mellan eleverna har ökat. Några trivs och befinner sig på toppen medan andra känner att allt är botten. Att utjämna denna skillnad måste skolan ta på sig. Annars kan vi inte uppfylla läroplanens målsättningar. Klarar inte Malmös skolor av sina målsättningar kommer bilden av Malmö som en segregerad stad där våld och rövartag råder att bestå.

Malmö är kanske den stad som mest fått del av mångfaldens välsignelse och förbannelse. Ingen kan förneka att här är det stora skillnader och att den bild som oftast förmedlas är den där ungdomsgäng styr genom hot och våld. Några pratar i termer av utsatthet, offer och tycka synd om. Andra pratar om metalldetektorer och övervakningskameror i skolorna, mindre tolerans och tuffare tag. Medan argumenten för än det ena, än det andra serveras pågår vardagen i Malmös skolor.

Skolan har varit och är en av samhällets mest betydande kraft när det handlar om att skapa möjligheter för barn och ungdomar att bidra till samhällets utveckling. Det låter sig inte göras genom att eleverna gör sina uppgifter, är tysta och lämnar in i tid. Tvärtom. Denna utveckling kräver liv och rörelse, diskussioner, förtroende och ansvar.

Enligt läroplanen ska eleverna ta ansvar. Det är deras skyldighet. En skyldighet motsvaras alltid av en rättighet. I detta fall glöms rättigheten tyvärr ofta bort. Skolan ska bilda och förbereda eleverna för arbetsmarknaden eller vidare studier. I ett vidare perspektiv ska eleverna bli goda och kritiska samhällsmedborgare. Antingen sker det på rektor och lärares villkor eller så sker det på fel sätt.

De elever som är mest framgångsrika är de elever som känner tilltro till sin egen förmåga. Därför är det skolans ansvar att finna och utveckla dessa tusentals och åter tusentals förmågor som dag efter dag finns på landets skolor. Detta kan bara göras genom att eleverna får ansvar och därmed inflytande. 

På den skola där jag är rektor finns 210 elever från ett 30-tal länder. Den första utgångspunkten för vårt arbete är att vi ser detta som en tillgång och en utmaning – inte ett problem och en belastning. Den andra utgångspunkten är att alla elever har olika lärstilar. Den tredje utgångspunkten är att lärarens uppgift är att stödja och coacha eleverna istället för att kontrollera och disciplinera eleverna till lydnad och göra dem till illmariga ögontjänare.

Skolans utmaning ligger i att handleda eleverna, ge stöd och feedback. På så sätt är det möjligt att avdramatisera skillnaderna mellan elever och mellan elever och lärare. På så sätt skapas en modern skola.

Jag har med egna ögon kunnat konstatera vilken häpnadsväckande utveckling en elev kan genomgå genom att själva få vara aktiva och skapande. Kalla det elevdemokrati, kalla det vad som helst! I grund och botten handlar det om att skapa en dialog där eleverna får prata till punkt.  På så sätt skapas goda relationer på skolan. Goda relationer leder till en bra arbetsmiljö, som ger bättre prestationer.

Detta arbete låter sig inte göras med vackra ord. Skolan måste sätta sig över ideologiska drabbningar på riksplan och skapa de goda exempel som vi så väl behöver.  Efter att ha arbetat med mångkulturella grupper i många år ser jag ingen annan väg till förändring än att agera snarare än att retirera.

 

 

 

 

 

Drömmar!

Klara Nya Gymnasium är invigt sedan länge nu. Det är hemskt vad tiden går fort, särskilt när man har roligt och det har jag varje dag. Idag hade jag matte för Diana som är i USA några dagar. Det var hur kul som helst att få vara i klassrummet och vara en del i en lärandeprocess. Det blir ett helt annat möte än det är när nån kommer in på mitt rum eller när jag träffar er elever ute i korridorerna. Dessutom är det roligt med matte.

På mattelektionen var det några brudar som frågade mig vad jag hade för stil när jag var ung. Inte helt lätt att svara på för tiderna var så annorlunda då. Det låter kanske mossigt, men frigörelsen låg i sin linda och det var inte många som hade nån särskild stil. OM jag nu hade nån stil när jag var i de yngre tonåren så var det åt punkhållet. Vi målade ögonfransarna med skokräm (tänk mamma om du hade vetat det =) och jag klippte hål i en svart urtvättad och alldeles för liten t-shirt för att sticka igenom en säkerhetsnål av modell stor och som gjorde att behå-banden syntes! Det var väldigt uppseendeväckande och inget jag gjorde så att nån hemma kunde se det…

Ganska mycket led jag mig igenom högstadiet. Jag tyckte att jag hade omogna klasskamrater, sura, trista lärare och jag längtade bort. Matten och mattemajjen var värst! Han var halvdöv och anklagade mig för en massa saker som jag inte hade gjort. Om nånting hände på lektionen, ja, då var det jag som fick skulden för det. Jag drömde mig genom lektionerna och såg fram emot kvällarna när jag fick träffa dem som var mina vänner (alltså inte mina klasskamrater) lyssna på min musik. Det var mycket the clash och the six pistols som gällde.

Efter nian tog jag ett sabbatsår. På så sätt kom jag ifrån mina gamla klasskompisar/plågoandar eftersom de flesta började gymnasiet direkt efter nian. Det var så skööööööööööönt. Plötsligt var det rätt kul att gå i skolan igen. Men jag valde vårdlinjen för där behövde man inte läsa matte!

Så man kan ju undra hur jag kunde bli mattelärare! Om det är nåt jag har lärt mig genom livet det är att MAN KAN ÄNDRA SIG!! När jag var 27 år började jag läsa på komvux, 10 år senare var jag färdig lärare i matematik och biologi. Det var ingen enkel resa. Hela den första terminen på komvux svor jag mig igenom matteboken. Jag fattade ingen ting! Men jag hade bestämt mig, jag skulle lära mig matte. Så efter ca ett halvår så började det gå lite lättare. Ett och annat tal blev rätt! Och efter ytterligare ett halvår var jag säker på min sak; jag skulle bli lärare i matematik.

Idag är jag rektor på den underbaraste av alla skolor; Klara Nya Gymnasium! Jag ska erkänna att det inte var vad jag hade i tankarna när jag satt där i klassrummet i åttan-nian och drömde mig bort från mina trista mattelektioner. Men även drömmar kan ändras, och att få vara rektor på Klara Nya, det är för tillfället mitt drömjobb!

KLARA Nya Gymnasium!

Det slog ner som en bomb bland eleverna, KLARA Nya Gymnasium. Klart att jag förstår att ni undrar och klart att jag förstår att ni tycker det verkar knäppt att byta namn men det finns en tanke bakom bytet.

Skolan ska vara, och jag hävdar att KLARA Nya Gymnasium är, en kreativ arbetsplats. Du har sökt dig till oss för att få den för dig bästa tänkbara utbildningen. För att leverera det måste skolan vara föränderlig. Den måste förnya sin teknikpark och ligga med i tiden. Lärarna måste ha fortbildning eftersom det gäller att hänga med på det nya inom såväl undervisningsämnena som de pedagogiska områdena. Investeringar i den inre skolmiljön måste göras (kafét är en sån) Gamla InfoKompGymnasiet har förändrats oerhört mycket de senaste åren. Så mycket att det helt enkelt är nödvändigt att byta namn. Vi måste heta det som vi vill förknippas med och vi vill förknippas med framgång, utveckling och flexibilitet. Därför KLARA Nya Gymnasium. KLARA står för att klara av sina studier, att bli redo för framtiden. KLARA är också synonymt med att genomföra, utreda och prestera, ord som direkt knyter an till det vi alla måste göra skolan.

Sen har KLARA också en annan betydelse; Ljusa, molnfria och färdiga. När du lämnar KLARA Nya Gymnasium då vill jag att du ska känna dig redo för livet. Du ska gå mot ljusa tider, molnfria dagar och med ett slutbetyg som visar att du klarat av skolan!

På måndag den 29/9 har vi invigningsfest av KLARA Nya Gymnasium. Då blir det invigning med skål i bubbel, disco med DJ Rille, kareoke, mingel och snacks, sång och musik med vår egen rockstar Johan (kanske blir Giancarlo också med på ett hörn). Det blir FEST!!!!

utveckling, en ledstjärna!

Det måste hela tiden hända saker i livet. Det krävs utmaningar. Att vara rektor för en gymnasieskola är en av de mest prestigefyllda utmaningarna man kan stå inför. Så tänkte jag när jag erbjöds tjänsten som rektor för Infokomp i Malmö. Nu är jag mitt i denna utmaning och det bästa med den är att den fortsätter. Ja, den forstätter vara en utmaning alltså.

Mycket har utvecklats på skolan de senaste två åren. Idag har vi en modern datapark, fräscha lokaler och en arbetsmiljö som är fantastisk. Fokus på trivsel, för det optimerar lärandet.

Nu ska vi mot nya utmaningar…. vi får väl se vad det kan blir =))

det var ett tag sedan…

… bloggade sist. Ibland är det så himla svårt att få tiden att räcka till, hur gärna jag än vill. Det har hänt massor av grejer på sistone. Dels har fröken Jenny Mårtensson blivit FRU Jenny Pariola! Jag var med på vigselakten i kyrkan och den var högtidlig, vacker och alldeles underbar. Jag var så rörd att tårarna rann. Märkligt att man ska behöva gråta på bröllop, men så är det för mig.

Resan till bröllopet var en historia i sig. Jag hittar inte så bra på den skånska landsbygden och vigseln skulle vara i Maglarps gamla kyrka. Utrustad med GPS och en utskrift ifrån hitta.se så borde det inte var så svårt tänkte jag. En timme innan utsatt tid gav jag mig i väg från Bröddarp med siktet på Maglarps kyrka. Det gick inte att slå in adressen “Västra Tönnarpsvägen” på GPSen så jag åkte efter utdraget från “hitta” och genom att knappa in de deladresser som fanns angivna där. Jag åkte och åkte och åkte… men kom ju till slut till adressen “Västra Tönnarpsvägen” som inte GPSen tog. Jag försökte orientera mig efter kartan men det var vägar och byar överallt som inte fanns med på min karta. Tiden rusade på, nu var det bara 15 minuter kvar tills det skulle börja. Jag tänkte att jag måste stanna och fråga nån om vägen. Spanade in en joggare och stoppade honom. Mellan frustande andetag försökte han förklara för mig vad han trodde var Maglarps kyrka och vart den låg… på danska… alltså, tänk er, en norrlänning, vilse på skåneslätten, stressad, stoppar dansk joggare och försöker förstå vad han säger…

Efter många frågor och mycket gestikulerande hade jag ungefär klart för mig vart jag skulle åka. Iväg med en rivstart mot kyrkan! Men, det var fel kyrka, eller rättare sagt, det var inte ens en kyrka! Han hade visat mig vägen mot Maglarps kyrka som inte finns längre, den är riven (nåt Jenny förklarade för mig långt senare). Redan nu började tårarna på att bränna, inte av rörelse utan av frustration och ilska. F_n ska det vara så svårt att hitta rätt =( I ren frustration ringer jag hem till Bengt??!  Och vad skulle han kunna göra? Ingenting naturlkigtvis, men jag behövde MORALISKT STÖD! Bedrövad förklarade jag min situation och att jag tänkte komma hem, utan att ha bevistat nåt bröllop. Sammanbitet lägger jag på luren, vänder bilen och får då se skylten jag letat, MAGLARP. Nu måste jag fasiken vara nära! Och mycket riktigt, låååååååååångt där ute på åkern ser jag kyrkan. Nu är klockan 16.30, det börjar nu!! Jag gasar på, sladdar in på parkeringen, rusar ut ur bilen och springer mot ingången, hämtar andan, gläntar på dörren och hör precis slutackordet på bröllopsmarschen. Försiktigt, försiktigt smyger jag mig in. Konstaterar att kyrkan är fylld till sista plats. Shit, vart ska jag ta vägen?? Jo, men där på bakersta bänken, längst in, finns faktiskt utrymme för en rumpa till. Generat öppnar jag dörren till bänkraden, får några irriterade blickar, men de reser sig lydigt och jag kan äntligen klämma mig ner i bänken för att njuta av resten av föreställnigen.

Ja, sen har det naturligtvis hänt en massa saker på skolan, återkommer till det en annan gång. Det är fortfarande en del elever som byter program och skola, men det har helt klart lugnat ner sig. Jag är så imponerad av hur väl allt flyter på. Alla nya ettor verkar ha funnit sig till rätta. Innan man vet ordet av så är det jul!

Tankar mitt i vardagen

Så här långt i veckan har både Jenny och Mona varit sjuka. På ett sätt är det inte roligt när en lärare blir sjuk. Lektioner måste ställas in och det blir liksom lite oroligt i elevleden… Men på ett sätt är det roligt, för då får jag gå in och undervisa! Det är så fantastiskt att få möta en klass, diskutera, handleda och munhuggas lite. Det brukar bli lite av både och faktiskt. Jag gillar att provcera och försöka få eleverna att tänka till. Åsså gillar jag ordning och reda. T ex att det bara en i taget som pratar, alla lyssnar till denne enda personen. Att man respekterar andras åsikter och att det inte handlar om att vinna en diskussion. Det är okey att ha olika åsikter i en fråga.

I går var jag i kaféet i några timmar medan Tommy var och handlade. Det är ett helt annat sätt att möta eleverna på än i klassrummet eller på mitt kontor. Mera avspännt och jämlikt på något sätt. Om det är nåt jag gillar så är det att lyssna på vad ungdomarna har att säga. De tycker en förfärlig massa saker och det mesta är bra och genomtänkt. Vi pratar ibland om åldersdiskriminering och med det menar vi oftast (iallafall har jag uppfattat det så) att det är de äldre som blir diskriminerade. Är man 50+ så är man för gammal för arbetsmarknaden tex. Men det pågår en minst lika stor diskriminering av ungdomar. De blir inte lyssnade på och deras åsikter tas inte på allvar just för att de är unga. För mig som jobbar med ungdomar hela dagarna är det en självklarhet att lyssna och respektera dem för deras åsikter och tankar. Få människor har lärt mig så mycket som eleverna på den här skolan gjort. Här är världen samlad i ett slags koncentrat på 220 elever och alla bär på olika livserfarenheter. Dessa erfarenheter får jag ta del av, när jag vill, bara jag ger mig tid att lyssna!

I morgon är det torsdag och arbetspass. Det blir lite speciellt i morgon för Tommy vill träffa alla elever i Kivik. Ettor först kl 9 sen tvåorna kl 10 och sist treorna kl 11. Dessutom kommer Emma Leijsne från Sydsvenskan hit för att ha workshop med vår tidningsredaktion. I övrigt kör vi arbetspass som vanligt.

Efter första veckan!

Första veckan har gått och den har gått fort som attan. Jag minns förra året, den kändes som kaos. Det har den inte gjort i år. Allt har flutit på hur fint som helst. De allra flesta eleverna som har sökt InfoKompGymnasiet har börjat. Ytterligare några som inte var med på listorna från början har kommit till, VÄLKOMNA !! Några har bytt till andra skolor, synd att ni inte gav InfoKompGymnasiet en chans. Men så är det, en del kommer till, andra försvinner. Och, det är viktigt att man trivs med sitt gymnasieval. För ska man kunna ge sitt yttersta i tre år, ja då vill det till att man trivs.

Resan till Kullaberg med ettorna var jättetrevlig. Endast fyra elever och två lärare gick vilse! Inte alls så farligt faktiskt. Proven som ska ligga till grund för spåren är skrivna och rättade  så i morgon får alla ettor veta vilket spår de ska gå i. Det är liksom i morgon det börjar på allvar. Då är det schemat som gäller, språken kommer igång och fiket öppnar!! Gissa om Tommy har laddat. Ifredags jobbade han hela eftermiddagen med att fixa i kaféet. När jag gick hem vid 19-tiden var han fortfarande kvar.

OS och sånt

Nu har OS hållit på i några dagar och framgångarna har väl inte riktigt velat infinna sig. De svenske har ju sån himla otur. Är det inte skador eller dålig form så är det tokiga domslut, trassel med dräkten eller felsteg i starten. Det är inte så att jag raljerar över dessa uteblivna framgångar, absolut inte; jag lider med de stackars idrottarna! Det måste vara fasansfullt att efter år av träning av olika anledningar inte kunna prestera på topp när det som mest behövs.

Ungefär samtidigt med att OS drog igång drog också skolan igång. Äntligen. Som jag har längtat efter detta. Tack och lov har starten för Infokomp gått avsevärt mycket bättre än OS. Vi har många som sökt våra program vilket är så himla kul. Skolan är åter fylld av glada och trevliga ungdomar med förväntningar och förhoppningar om såväl skolan som livet i största allmänhet.

Jag hoppas ni alla vet vad ni givit er in på för Infokompgymnasiet ställer stora krav på sina elever! Gymnasiet är på allvar. Här går det inte längre att “leka skola”. Hårt och målmedvetet arbete är ett måste på gymnasiet. Precis som inom idrotten. Ingen blir olympisk guldmedaljör utan att ha tränat i massor! Och jag lovar var och en av er, att om ni ger skolan den tid som den kräver, dvs ni går på era lektioner, gör det ni ska på dem, då kommer ni att bli rika!  Kunskap är rikedom och den kan ta dig hur långt som helst. Om du ställer upp med din insats, då lovar jag att vi på Infokompgymnasiet ska coacha dig och ge dig den bästa tänkbara utbildningen.

vi kraftsamlar!

Nu är det bara några få dagar kvar till skolstarten och vi kraftsamlar här på InfoKompGymnasiet. Det är en massa saker att tänka på. Osökt kommer jag att tänka på hur det var förra året. Då var det mitt första år som rektor här i Malmö. Allt som är första gången är nytt och ovant och det tenderar att kännas svårt. Så var höststarten förra året. Jag hade fjärilar i magen hela sommaren. Försökte tänka ut innan vad det var jag inte hade tänkt på. Det gick inte så bra… Det var en massa saker som inte funkade till att börja med. Elevskåpen var inte på plats. Hur kul är det när 200 förväntasfulla elever anländer till skolan och finner att de skåp de hade året innan är körda till tippen och inga nya finns att lägga saker i… Matkorten var ett gissel. Ettorna hade inga kort till att börja med utan hade rikskuponger. Vilket strul det var med att kvittera ut dessa kuponger. Och inte visste vi om de gick till skollunch heller…

Nu är det inte första året, vilket innebär att jag absolut inte kan skylla på det om det är nåt som inte funkar som det ska på måndag. Dock har jag en helt annan magkänsla detta år. Utmaningen är lika stor liksom spänningen, men fjärilarna finns inte där. Istället finns där massor av förväntan och längtan efter att få ta emot såväl gamla som nya elever. Det är en sån oerhörd rikedom att få umgås med ungdomar hela dagarna. Jag kan inte riktigt beskriva det men naturligheten, spontaniteten och det oslipade är så skönt.

En nyhet för i år är maten. All mat kommer att inmundigas på Dagens Goda! Jag vet att många kommer att tycka att det är en försämring mot tidigare, men jag ser det som en förbättring. Varför? Därför att de har bra och hälsosam mat. Det finns flera rätter att välja på, alltid två “dagens rätt”,  massor av grönsaker, grillrätter, bakad potatis, paj, för att nämna något. Det som jag tycker är det allra bästa med stället är just att de serverar nyttig mat. Jag är övertygad om att man presterar bättre efter att ha ätit kött, sås och potatis och till det en rejäl tallrik grönsaker, mot när lunchen består av en hamburgare med pommes. Jag tycker att det är mitt ansvar att se till att alla elever har tillgång till näringsriktig och god mat varje dag, därför är Dagens Goda ett mycket bra val. Dessutom är de som jobbar där urtrevliga!!