så kommer alla snuvorna på en och samma gååååång

På söndag kväll fick jag mejl från Robban att han åkt på en 7h_lv_t_s förkylning och var helt däckad. Måndag morgon på väg in till skolan landar ett sms i telefonen: Jag är sjuk, kommer inte idag. Det var Mona som låg utslagen i nån form av maginfluensa. Så klen att hon inte ens orkade skriva sms själv. Usch, maginfluensa är vidrigt, finns det nåt som man blir så totalt utslagen av?

Båda dessa tappra medarbetare trodde att de skulle vara på banan idag igen, men kroppen ville annat.

Så i morse kom Jenny, blek  men ändå rosig om kinderna. Ögonen var öppna men inte mer… hon vände i dörren med ett konstaterande att hon hade feber.

Och nu sitter jag här själv i soffan och funderar över vad det är som kliar i halsen… shit, jag vill verkligen inte bli sjuk. Jag har massor av kul saker att göra och en hel del mindre kul saker också. Undrar just hur jag ska klara mig ur det här… Dessutom ska jag vikariera för Marlene som är ledig den här veckan.  Det får bli en tidig kväller, varmt te och sen en rejäl portion tur så kanske jag är ok i morgon.

Oj, vad tiden går fort

Förra helgen var jag i Umeå och hälsade på min yngsta dotter. Härligt att se hur hon har det. I en trevlig etta i ett relativt nytt bostadsområdet bor hon sedan några månader. Från Umeå drog jag sedan till Östersund där jag påbörjat en ledarskapsutbildning på mittuniversitetet. Det känns angeläget och viktigt att bygga på kunskapen om ledarskap. Det är faktiskt rektorsutbildningen som gjort mig medveten och intresserad av ledarskap. En rektorsutbildning som jag precis avslutat! Sista kursdagen var för min del i torsdags. Det enda som återstår är en diskussion med min handledare om mitt slutdokument.

Så att fortsätta studier i ledarskap känns som en naturlig fortsättning på rektorsutbildningen. Jag har inte tidigare tänkt på att ledarskap kan vara så viktigt. Kanske för att jag själv jobbat i organisationer där ledningen knappast varit värd namnet. För mig blev vikten av ledarskap tydligt när jag själv såg vad som hände när jag gjorde förändringar på skolan. Allt ifrån stora ändringar till småsaker. Oavsett vad det var så kändes det som att vi tillsammans drev skutan framåt. MEN för att driva skutan framåt måste nån styra och jag insåg att det var jag som gjorde det.

Alltså, det är viktigt med ett ledarskap som är tydligt. För detta krävs det utbildning och insikter. Jag hoppas på att tiden vid Mittuniversitetet ska ge mig just det. Tack och lov är det mesta på distans så jag behöver inte befinna mig i Östersund särskilt mycket.

I morgon ska jag till Käringön på kombinerat rektorsmöte och femti+fyrtioårskalas. VD har fyllt 50 och vice VD 40. Det blir en hel del arbete men också en kväll med trivsel och kalas!

ett intressant möte

idag har jag haft ett intressant möte. Jag har träffat en kvinna som heter Ann Westerberg. Hon är en person som kan mycket om ledarskap. Idag kom hon till Klara för att hon vill att vi ska ha ett samarbete. Det är så att hon ska utbilda 20  nya chefer på E.ON. För att göra det vill hon ta hjälp av 20 gymnasieelever, spännande  eller hur! Det hon tänker sig är att det ska ske ett utbyte av kunskaper mellan våra elever och dessa nya eonchefer.

Hur gör man? Man ordnar så att 20 elever träffar dessa 20 nya chefer. Grupper bildas med ca 5 elever och 5 chefer i varje. De får några inledande frågor att diskutera. Sen är det tänkt att diskussionerna ska leda till nya frågor som leder till nya diskussioner som leder till… ja ni fattar.

Sen bokar dessa grupper möten, 2-3 st under ett halvår, där man tillsammans i gruppen bestämmer under vilka former, när, var och hur man ska träffas.

I mars nån gång avslutas det hela med att alla 40 träffas igen för att delge varandra vilka erfarenheter man fått av dessa möten.

Tänk att vara 17-18 år och få möjlighet att ställa frågor om hur det är att vara chef på världens största privata energiföretag! Att få diskutera hur dessa chefer ser på sina roller, vilka utmaningar de ser etc etc.

Eller omvänt; tänk att var nybilven chef för världens största privata energiföretag och få möjlighet att diskutera vad som rör sig i ungdomarnas tankar. De är framtidens konsumenter av energi. Hur ser de på miljöpåverkan, företagets miljöansvar. Eller vad tänker de om chefer…?

Jag kan bara föreställa mig hur bra detta kan bli! Ännu ett fantastiskt projekt på Klara!

kvalitetsredovisning…

Idag har Kim och jag arbetat med kvalitetsredovisningen hela dagen. Det är ett mödosamt och ganska trist arbete, tills dess att man kommer till momentet analys av data. Hittills har det mest handlat om att hämta data ifrån vår egen databas, tex betyg, resultat ifrån nationella prov, frånvaro och sånt. Nu har vi det stora jobbet kvar; att dra smarta slutsatser utifrån de resultat vi noterat. Jag tror att Kim och jag först gör en grovanalys, sen använder vi en arbetskväll där alla i personalen tillsammans analyserar de siffror vi har.

 Jag kan redan nu se att vi har fler som är godkända i tex matte och svenska, det känns kul, men det är finns fortfarande för många IG. Mitt mål är att alla ska ha minst G. Jag tror att det är alla andras önskan, men frågan är bara hur vi kommer dit. Det blir det här läsårets stora utmaning.

Den här veckan känns rätt lugn, jag har inte så många möten inbokade och kan i lugn och ro ägna mig åt arbetet med kvalitetsrapporten. På fredag måste den var klar.

Jag ska ha lite ledigt på fredag. Jag ska åka till Umeå och hälsa på min yngsta dotter över helgen! Det ska bli så himla kul att få träffa henne. Hon pluggar miljövetenskap sen dryga två år där uppe. Jag ser fram emot att komma till Umeå igen, även jag gick min lärareutbildning där.

Veckan därefter blir desto mera häktisk. Först nu då Umeå, sen ska jag till Östersund för att börja på en ledarskapsutbildning. Där blir jag måndag-tisdag. Sen hem för att direkt på onsdag åka till Båstad för att slutföra min rektorsutbildning. Där ska jag var till fredag, men med en snabb resa till Malmö under torsdagkväll, för då har vi vår föräldrakväll på skolan. Då kommer Igor Ardoris och Ulf Ljungberg att förläsa om vikten av att vara förälder även till sina tonåringar också ska vi introducera vårt elevcentra till alla föräldrar.

Alltså har jag egentligen hur fullt upp som helst den här veckan eftersom jag måste försöka hinna göra allt det som jag normalt gör under två veckor på en vecka.

en dag på jobbet

7.45 jag är först och öppnar skolan. Larmar av överallt och tar med mig posten in.
8.00 Går igenom posten, morsar på Robban som också kommer tidigt
8.10 Kollar mejlen, bara 5 nya sen igår.
8.20 tar hand om lite pappersarbete som är kvar sen igår och hejar på alla allteftersom de kommer, såväl elever som personal.
8.30 en elev kommer in och vill ha prövningspapper, en elev till kommer in för att prata en stund, en elev kommer in för att få ut sin bärbara dator, en elev kommer in för att meddela att hennes mobil är borta, en elev kommer in för att berätta att hon klarat engelskan, en elev kommer in för att han är så glad för sitt nya schema och för att ge mig en kram=) en elev kommer in för att …
9.30 inbokat samtal med en elev och två lärare
9.45 arbetar med listor som ska till skolinspektionen
10.15 ringer och bokar om ett besök ifrån transfer
10.20 gör agenda för torsdagsmötet
10.30 kollar hur många elever vi har inskrivna och meddelar vårt huvudkontor i Stockholm
10.45 skickar mejl till friskolenätverket
11.00 toabesök!!!
11.05 En lärare kommer in för att resonera om upplägget av en kurs. Mötet tar ca 10 minuter. Sen vet jag faktiskt inte vad jag gjorde men kl 11.45 tog jag lunch. Jag och Kim gick till Dagens Goda där även våra elever äter. Jag måste säga att maten är helt fantastisk där! Massor av grönsaker och alltid flera rätter att välja bland. Idag blev det vegetariska creps, bulgur och sallad.

Ofta känns det som min arbetsdag består av en förmiddag som flyger iväg med ett avbrott för lunch, därefter en eftermiddag som drar förbi som en stormvind, så är det dags att gå hem. Så var det även idag. Tiden bara rusade iväg. Eftermiddagen ägnade jag åt arbete med ekonomi.
16.30 städkillen kommer och jag byter några ord med honom innan jag går hem.
16.50 jag lämnar skolan, trött men nöjd med min dag. Det är en ynnest att få vara tillsammans med alla dessa ungdomar och den fantastiska personal som jobbar på Klara varje dag .

Föräldrar, ni är viktigare än nånsin!

Torsdagkvällen den 17 september ska du vika för Klara Gymnasium. Kl 18-21 kommer vi att ha en kväll för er föräldrar på skolan. Fokus på kvällen kommer att vara: Hur stöttar jag bäst mitt barn under gymnasietiden.

Vi har bjudit in Igor Ardoris, coach och författare och Ulf Ljunberg, utbildningssamordnare på folkehälsoenheten i Malmö. Dessa båda herrar kommer att berätta hur viktiga ni föräldrar är för era barn.

En kort presentation av de båda föreläsarna:
Igor Ardoris blev känd för den breda allmänheten i dokusåpan ”Klass 9 A”, där han som färgstark idrottslärare fick den mest envetne gympavägraren att tillslut byta om och delta i lektionen. Själv träffade jag Igor första gången i samband med en utbildningsdag som vi hade på skolan. Med enorm entusiasm förklarade han att trädet kräver rötter för att stå stadigt ! Läs mer om Igor på http://www.sjalforsvar.se/

Ulf Ljungberg arbetar som utbildningssamordnare på Folkhälsoenheten i Malmö stad. Det innebär att han erbjuder kompetensutveckling och konsultativt stöd till de olika stadsdelarna i frågor som rör förebyggande arbete. Även Ulf har gästat Klara Gymnasium som föreläsare under en utbildningsdag. Då gällde det att tidigt upptäck missbruk hos ungdomar. Läs mer om Ulf  på http://www.fhi.se/sv/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/Praktiska-erfarenheter-av-forebyggande-arbete-/Ulf-Ljungberg-/

Som ni alla förstår blir det en fantastisk kväll med dessa båda föreläsare  i pulpeten.

Vi kommer också att visa vårt elevcentra och ge er möjlighet att få ett föräldrainlogg.

Välkomna till en kväll med ungdomarna som förtecken och med föreläsare av högsta klass!

söndag 090830!

Är det möjligt att skaka liv en blogg som inte haft ett inlägg på mer än ett halvår? Ja, det återstår att se. Jag gör ett försök iallafall.

Vi har precis klarat av skolstarten och jag kan inte vara annat än nöjd. VI har tagit in 81 nya elever! Det är långt fler än vi vågat hoppas på och ett kvitto på att vi är BRA! Baksidan av medaljen är att jag gång på gång får tacka nej till elever som hör av sig och gärna vill börja hos oss.  Så här kan det låta i telefonen:
-vilket program är du intresserad av?
- Jasså, webb media, nä du, tyvärr vi har fullt där.
-Om vi har nån plats på turismprogrammet… nä, tyvärr där är det kö, 12 elever står på väntelista…

På samma gång som jag är glad att vi fyllt våra platser känns det naturligtvis tråkigt att behöva tacka nej till elever som nästan vädjar i telefonen att få börja. Det enda jag kan råda dem är att göra ett omval och hamna i den kö vi har utifall om någon eller några skulle hoppa av.

Hösten har massor att bjuda på. Vi ska delta i Dialogdagarna igen (det bloggen handlade om sist). Skolan har också blivit uttagen av skolverket att delta i arbetet med Gy 11, den nya gymnasieskolan som regerningen i samarbete med skolverket håller på att arbeta fram. Vår roll kommer att vara att granska den nya läroplanen, komma med kommentarer och påverka såväl innehåll som utformning. Det känns hedervärt!

Vi är också tre i frånKlara som ska åka till Bangladesh. På senvintern sökte vi ett projekt via ”Den Globala Skolan” och blev antagna. Två lärare och jag ska under tre veckor med start den 25 november vara i Bangla, leva och bo i en by utanför Dhaka. Ett projekt som har inriktningen ”hållbar utveckling” och som definitivt kommer att ge avtryck i undervisningen på skolan.

Ett nytt arbetssätt är också iscensatt på Klara. Vi har bytt torsdagens arbetspass mot arbetepass varje dag. Jag tror så enormt mycket på detta. Jag anser det nämligen viktigt att eleverna så långt det är möjligt ska äga sin tid. Genom att kunna välja arbetspass, ämne, lärare/handledare så äger eleven allt mer av sin tid. Jag kommer att återkomma till detta, var så säker, NU KÖR VI!!!

Dialogdagar

Arbetet pågår för fullt. Här är massor av intressanta människor som delar med sig av sitt livsöde. Det är Invandrade människor, männsikor som suttit i koncentrationsläger, en transsexuell kvinna som lever som man, politiska ungdomsförbund, handikappidrott, Sensus, ungdom mot rasism, filmvisning och så mitt i detta, det goda samtaletoch våra elever! 

Hela tiden pågår en dialog, där var och en får komma till tals, utan att bli emotsagd. Att få kunskap om det som är okänt får rädslor att försvinna. Om vi inte är rädda vågar vi ta kontakt och nya band kan knytas. Ju fler band som knyts desto mindre våld. Mer, mycket mer, av detta borde vi ha i skolan!

underbara mångfald!

Skolan måste låta eleverna ta ansvar

Den senaste skolforskningen visar att dagens elever trivs bättre i skolan än för 35 år sedan. Baksidan är att skillnaderna mellan eleverna har ökat. Några trivs och befinner sig på toppen medan andra känner att allt är botten. Att utjämna denna skillnad måste skolan ta på sig. Annars kan vi inte uppfylla läroplanens målsättningar. Klarar inte Malmös skolor av sina målsättningar kommer bilden av Malmö som en segregerad stad där våld och rövartag råder att bestå.

Malmö är kanske den stad som mest fått del av mångfaldens välsignelse och förbannelse. Ingen kan förneka att här är det stora skillnader och att den bild som oftast förmedlas är den där ungdomsgäng styr genom hot och våld. Några pratar i termer av utsatthet, offer och tycka synd om. Andra pratar om metalldetektorer och övervakningskameror i skolorna, mindre tolerans och tuffare tag. Medan argumenten för än det ena, än det andra serveras pågår vardagen i Malmös skolor.

Skolan har varit och är en av samhällets mest betydande kraft när det handlar om att skapa möjligheter för barn och ungdomar att bidra till samhällets utveckling. Det låter sig inte göras genom att eleverna gör sina uppgifter, är tysta och lämnar in i tid. Tvärtom. Denna utveckling kräver liv och rörelse, diskussioner, förtroende och ansvar.

Enligt läroplanen ska eleverna ta ansvar. Det är deras skyldighet. En skyldighet motsvaras alltid av en rättighet. I detta fall glöms rättigheten tyvärr ofta bort. Skolan ska bilda och förbereda eleverna för arbetsmarknaden eller vidare studier. I ett vidare perspektiv ska eleverna bli goda och kritiska samhällsmedborgare. Antingen sker det på rektor och lärares villkor eller så sker det på fel sätt.

De elever som är mest framgångsrika är de elever som känner tilltro till sin egen förmåga. Därför är det skolans ansvar att finna och utveckla dessa tusentals och åter tusentals förmågor som dag efter dag finns på landets skolor. Detta kan bara göras genom att eleverna får ansvar och därmed inflytande. 

På den skola där jag är rektor finns 210 elever från ett 30-tal länder. Den första utgångspunkten för vårt arbete är att vi ser detta som en tillgång och en utmaning – inte ett problem och en belastning. Den andra utgångspunkten är att alla elever har olika lärstilar. Den tredje utgångspunkten är att lärarens uppgift är att stödja och coacha eleverna istället för att kontrollera och disciplinera eleverna till lydnad och göra dem till illmariga ögontjänare.

Skolans utmaning ligger i att handleda eleverna, ge stöd och feedback. På så sätt är det möjligt att avdramatisera skillnaderna mellan elever och mellan elever och lärare. På så sätt skapas en modern skola.

Jag har med egna ögon kunnat konstatera vilken häpnadsväckande utveckling en elev kan genomgå genom att själva få vara aktiva och skapande. Kalla det elevdemokrati, kalla det vad som helst! I grund och botten handlar det om att skapa en dialog där eleverna får prata till punkt.  På så sätt skapas goda relationer på skolan. Goda relationer leder till en bra arbetsmiljö, som ger bättre prestationer.

Detta arbete låter sig inte göras med vackra ord. Skolan måste sätta sig över ideologiska drabbningar på riksplan och skapa de goda exempel som vi så väl behöver.  Efter att ha arbetat med mångkulturella grupper i många år ser jag ingen annan väg till förändring än att agera snarare än att retirera.

 

 

 

 

 

Drömmar!

Klara Nya Gymnasium är invigt sedan länge nu. Det är hemskt vad tiden går fort, särskilt när man har roligt och det har jag varje dag. Idag hade jag matte för Diana som är i USA några dagar. Det var hur kul som helst att få vara i klassrummet och vara en del i en lärandeprocess. Det blir ett helt annat möte än det är när nån kommer in på mitt rum eller när jag träffar er elever ute i korridorerna. Dessutom är det roligt med matte.

På mattelektionen var det några brudar som frågade mig vad jag hade för stil när jag var ung. Inte helt lätt att svara på för tiderna var så annorlunda då. Det låter kanske mossigt, men frigörelsen låg i sin linda och det var inte många som hade nån särskild stil. OM jag nu hade nån stil när jag var i de yngre tonåren så var det åt punkhållet. Vi målade ögonfransarna med skokräm (tänk mamma om du hade vetat det =) och jag klippte hål i en svart urtvättad och alldeles för liten t-shirt för att sticka igenom en säkerhetsnål av modell stor och som gjorde att behå-banden syntes! Det var väldigt uppseendeväckande och inget jag gjorde så att nån hemma kunde se det…

Ganska mycket led jag mig igenom högstadiet. Jag tyckte att jag hade omogna klasskamrater, sura, trista lärare och jag längtade bort. Matten och mattemajjen var värst! Han var halvdöv och anklagade mig för en massa saker som jag inte hade gjort. Om nånting hände på lektionen, ja, då var det jag som fick skulden för det. Jag drömde mig genom lektionerna och såg fram emot kvällarna när jag fick träffa dem som var mina vänner (alltså inte mina klasskamrater) lyssna på min musik. Det var mycket the clash och the six pistols som gällde.

Efter nian tog jag ett sabbatsår. På så sätt kom jag ifrån mina gamla klasskompisar/plågoandar eftersom de flesta började gymnasiet direkt efter nian. Det var så skööööööööööönt. Plötsligt var det rätt kul att gå i skolan igen. Men jag valde vårdlinjen för där behövde man inte läsa matte!

Så man kan ju undra hur jag kunde bli mattelärare! Om det är nåt jag har lärt mig genom livet det är att MAN KAN ÄNDRA SIG!! När jag var 27 år började jag läsa på komvux, 10 år senare var jag färdig lärare i matematik och biologi. Det var ingen enkel resa. Hela den första terminen på komvux svor jag mig igenom matteboken. Jag fattade ingen ting! Men jag hade bestämt mig, jag skulle lära mig matte. Så efter ca ett halvår så började det gå lite lättare. Ett och annat tal blev rätt! Och efter ytterligare ett halvår var jag säker på min sak; jag skulle bli lärare i matematik.

Idag är jag rektor på den underbaraste av alla skolor; Klara Nya Gymnasium! Jag ska erkänna att det inte var vad jag hade i tankarna när jag satt där i klassrummet i åttan-nian och drömde mig bort från mina trista mattelektioner. Men även drömmar kan ändras, och att få vara rektor på Klara Nya, det är för tillfället mitt drömjobb!